Att samla i ladorna inför sämre tider…

Trots att Sverige upplever en intensiv högkonjunktur och skatteinkomsterna lyfter mer än beräknat är arbetsmarknaden fortfarande Sveriges största problem. I tidigare konjunkturtoppar har arbetsmarknaden i Sverige kunnat återhämta sig. Vad som skiljer nuvarande högkonjunktur från tidigare är att arbetsmarknaden inte ser ut att återhämta sig på ”det gamla sättet”. Arbetslösheten och utanförskapet ser ut att bita sig fast på en fortsatt hög nivå. Vad händer då när lågkonjunkturen drabbar Sverige igen?

I slutet av mars var 221 187 personer öppet arbetslösa, enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams). Jämfört med motsvarande vecka förra året var 11 723 personer färre öppet arbetslösa. Samtidigt är fler sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 142 408 personer. Jämfört med motsvarande vecka förra året var 11 497 fler sysselsatta med åtgärder. Sammanlagt var 363 595 personer öppet arbetslösa eller i åtgärder, det innebär endast en marginell minskning jämfört med förra året, 226 personer! Så trots att vi har en högkonjunktur, så minskar arbetslösheten bara marginellt…

Regeringens mål är 4% öppet arbetslösa – men detta mål ser inte ut att kunna infrias förrän tidigast 2007. Regeringen ökar i år kraftigt de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för att därmed minska antalet öppet arbetslösa. Detta är en form av nollsummespel, där personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte räknas - det är ju valår och statistiken över öppet arbetslösa måste ju friseras…

Problemet är att Sverige idag har över en miljon personer i arbetsför ålder, som av olika skäl är försörjda med sociala ersättningar – arbetslösa, i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, förtidspensionerade och kort- och långtidssjukskrivna. KI beräknar att denna grupp kommer bara att minska med 61000 personer de närmaste två åren - detta utanförskap kan tydligen inte ens den starkaste konjunktur lösa!

Konjunkturinstitutet (KI) spår att det under 2006 och 2007 blir 100000 nya arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Detta kan uppfattas som ett rejält lyft men under den förra uppgången 1997-2001 var ökningen både högre och snabbare.

Sverige har statsfinanser, som är mycket känsliga för konjunktursvängningar – när det går upp, så uppstår stora överskott (som nu), när det går ner hamnar ekonomin snabbt i kris. För att utjämna dessa enorma svängningar, måste regeringen ”samla i ladorna” när högkonjunkturen är här. Ett budgetöverskott på 2% över en konjunkturcykel är ett uttalat mål, men verkligheten ser annorlunda ut: det är mycket svårt att stå emot kraven på ofinansierade reformer när det går som bäst - just nu gasar regeringen på för fullt med ökade arbetsmarknadspolitiska åtgärder och sockrade vallöften. Allt för att sitta kvar vid makten…

Detta är möjligen en bra politik för regeringen, men en farlig politik för landet Sverige inför framtiden – nu borde vi istället strama åt och förbereda oss på kommande vargatider, då globaliseringens följder börjar få fullt genomslag! Och kraftfullt åtgärda Sveriges strukturella problem: i stället för en omfattande stödpolitik krävs det reformer som ökar utbudet av arbetskraft och som får arbetsmarknaden att fungera smidigare…