Korruption, modell (s)

Kommunförbundets ordförande och Malmös kommunalråd, Ilmar Reepalu, har tillsammans med förre landshövdingen Bengt Holgersson, båda socialdemokrater, blivit åtalade i går (060407) för mutbrott. Båda politikerna lät sig bjudas till Sydafrika av IT-bolaget Sigmas ägare, samma IT-bolag säljer tjänster både till Malmö kommun och länsstyrelsen.

Men detta tyder, trots allt, på korruption i det mindre formatet! Betydligt allvarligare är regeringens utnämningarna av generaldirektörer, eftersom de bryter mot FN:s korruptionsregler! Hösten 2003 antogs FN:s korruptionskonvention, som Sverige lovade att följa. Tidigare har korruption bara betytt att man tar emot mutor. Nu har begreppet vidgats. Så här står det i konventionen:

"Varje stat skall sträva efter att anta, upprätthålla och förstärka system för rekrytering /.../ av offentliga tjänstemän /.../ som baseras på duglighet, öppenhet och objektiva kriterier som förtjänst, rättvisa och lämplighet."

Aftonbladet granskade 2005 alla tillsättningar av generaldirektörer sedan 2004 och bilden är tydlig: när regeringen utser generaldirektörer och andra höga statliga chefer sker det under största möjliga tystnad. Vid informella möten diskuterar ministrarna vem de vill ha. Men processen är omöjlig att demokratiskt granska eftersom bara statsråden vet hur snacket har gått.

När ordföranden i konstitutionsutskottet, KU, för några år sedan bad statsministern att beskriva hur utnämningsprocessen går till svarade Göran Persson:
- Det har jag ingen som helst anledning att göra ...

Rolf Sandahl är statsvetare på Ekonomistyrningsverket, som utrett generaldirektörsutnämningarna åt finansdepartementet. Han anser att Sverige bryter mot FN:s korruptionskonvention:
- Om man har den definitionen så är det ju helt solklart. Sverige borde ha ett öppet system, men det har man inte.

Den slutna processen gör att det aldrig går att veta om den bäste fått jobbet.
- Många som statsministern och regeringen inte känner till får aldrig chansen att söka jobbet. Enda skälet varför regeringen vill ha systemet kvar är förmodligen för att ha kontroll över vilka som får tjänsterna, säger Rolf Sandahl.

Våren 2004 ville regeringen inte ens utreda om öppenheten ska öka, men övriga riksdagspartier, utom vänsterpartiet, tvingade regeringen att ge grundlagsutredningen i uppdrag att fundera över frågan.

Kritiken mot regeringens utnämningsmakt handlar inte bara om att processen är sluten. Rolf Sandahl visade i en utredning 2002 att regeringen inte heller ställer upp meritkrav för tjänsterna. Och att många utnämningar är politiska, vilket också går på tvärs mot korruptionskonventionen.

Även hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt har utrett den svenska utnämningsmakten. Inte heller hans utredning, som presenterades år 2000, har rubbat politikernas cirklar. I Johan Hirschfeldts utredning fanns flera förslag till förbättringar. Bland annat förordade han ett system som innebär att urvalsprocessen sköts av rekryteringsnämnder som ger förslag på lämpliga kandidater.

En förändring verkar vara långt borta: mellan januari 2004 och augusti 2005 gav regeringen ny eller förlängd anställning åt 62 generaldirektörer. 43 av dem, 69 procent, har antingen haft ett politiskt förtroendeuppdrag, en politisk tjänst eller arbetat i regeringskansliet (enligt Aftonbladet).

När man ställer frågan om varför utnämningsprocessen tillåts vara sluten brukar de ansvariga svara något i stil med att ”Sverige är för litet för ett öppet ansökningsförfarande”. Ingen skulle vilja skylta med att söka ett toppjobb – det skulle bli alltför pinsamt för dem som inte får det.

Det är bara det att Norge är ännu mindre. Och där – liksom i flera andra västeuropeiska länder, även småländer som Finland – är utnämningsprocessen öppen. I England, Holland och Danmark anser man att politiker inte bör utses till statstjänstemän och tjänsterna utannonseras. I Finland och Norge utlyses landshövdingetjänster offentligt och i USA och EU frågas tilltänkta myndighetschefer/kommissionärer ut av kongressen/EU-parlamentet.

Göran Persson har offentligt redovisat hur politiserade tillsättningarna ofta är. Han har slagit fast inför KU att det är svårt för gamla politiker att bli något annat än generaldirektör. Även departementens statssekreterare har gräddfil till generaldirektörsposterna. Persson har själv bekräftat att de ofta blir myndighetschefer:
- Det har visat sig vara en utmärkt lösning.

Säkert en utmärkt lösning för politikerna, som utnämns, men inte för Sverige! Avskaffa detta korrupta system!

Aftonbladet: Korrupt, Persson!

Utnämningsmakten unik för Sverige