Succén med stadsjeepen XC90 bäddade för Volvos kris

Stadsjeepen XC90 blev en omedelbar succé i USA när den lanserades. Volvo var sent ute med en stadsjeep, sist av alla konkurrenterna, men den sålde otroligt bra och för Sverige blev den en av våra största exportsäljare någonsin. Volvo var Fordfamiljens guldägg, som gav ett bra bidrag till Fords, redan då, mediokra lönsamhet.

I skuggan av framgångarna med XC90 och övriga Volvo-modeller på USA-marknaden missade Volvo den förändring av bilmarknaden mot mer miljösmarta och bränsleeffektiva bilmodeller, som hände i omvärlden. Men, till skillnad från Volvo, var det en del prestigebiltillverkare, som BMW, som tidigt kände förändringens vind och satsade på nya, effektiva bilmotorer och även mindre bilar.

Hybridtekniken utvecklades tidigt av Toyota, som hade körbara bilar tidigt på marknaden. Även prestigemärket Lexus, ägt av Toyota, kunde tidigt införa hybridtekniken och därmed ge en miljöprofil åt sina välbärgade kundkrets. I Frankrike och Italien utvecklades dieseltekniken av PSA-gruppen och Fiat och dieselmotorerna blev mycket bränsleeffektiva och även rena (även om bränslet inte var förnybart!) I Europa har dieselbilarna sedan många år ca 60% av marknaden.

Hos Volvo satsades varken på bränsleeffektiva bensin- eller dieselmotorer, inte på hybridtekniken och de gasbilar, som tidigt fanns hos Volvo, slutade tillverkas bara för något år sedan! Att anpassa motorerna till etanol var en enkel åtgärd för Volvo – trots detta gjordes satsningen på etanol sent, mycket senare än hos Saab. När nya Volvo C70 med etanolmotor introducerades på marknaden var den försedd med en stor motor, som drog mer än 1,5 liter etanol per mil. Men bränsletankens storlek, 70 liter, hade inte ändrats sedan föregående modell – det innebar att bilägaren måste in till en mack och tanka efter bara ca 40 mil. Att modellen inte rosade marknaden är kanske inte så konstigt?

Nu när krisen för bilbranschen är här på allvar, så har Volvo insett behovet av effektivare, miljöbilar och har modifierat bilmodellerna C30 och C50 och försett dem med dieselmotorer, så att de klarar den svenska miljöbilsgränsen. Och snart kanske vi får se en comeback för en gasbil från Volvo?

Ford och GM står på ruinens brant och vädjar om stöd. Om de får stöd, så är det säkert villkorat, så att Volvo och Saab inte får del av detta. En försäljning av Volvo är därför trolig, Saabs framtid är mer osäker. Men att staten skulle gå in och ta över Volvo och Saab och skapa ett svenskt ”Svenska bilar” är helt otänkbart.

Som Ursula Berge skriver i DI 5 december: ”Varför skulle svenska staten vara bättre på att göra säljbara bilar bättre än vad GM och Ford visat sig vara? Och varför skulle skattebetalarna vilja köpa företag med så dålig fingertoppskänsla.”