Arbetslösheten bland ungdomar på rekordnivå

Härliga tider, strålande tider! Sveriges ekonomi växer så det knakar, högkonjunkturen når sin topp, men arbetslösheten i Sverige är trots detta fortfarande på en alldeles för hög nivå och minskar inte.

Men sveket mot Sveriges ungdomar är trots allt det mest besvärande för en regering, vars uttalade mål är att ”värna jobben”! Ungdomsarbetslösheten är skrämmande hög och påminner nu om 1990-talskrisen. Aftonbladet presenterade i torsdags (2006-03-23) en egen statistik från SCB om ungdomar upp till 30 år: 108700 var arbetslösa 2005 och enbart ökningen sedan 2001 var 81% eller 50000 ungdomar…

Till detta kan läggas 23426 förtidspensionärer och 4757 långtidssjukskrivna, alla under 30 år. Aftonbladets statistik visar att regeringen Göran Persson misslyckats totalt. Socialdemokraterna gick till val 2002 på att minska arbetslösheten bland ungdomar. Utvecklingen har gått käpprätt åt andra hållet, trots att tillväxten under hela perioden varit mycket god.

Många av arbetsmarknadsminister Hans Karlssons förslag medverkar inte heller till att förbättra situationen för ungdomarna. Till sommaren skärps LAS, så att möjligheten till visstidsanställningar begränsas; en sådan åtgärd ökar naturligtvis inte antalet fasta jobb för ungdomar. Risken blir att vikariaten blir kortare och därmed otryggare istället. Och antalet ingångsjobb blir inte heller fler om socialdemokraterna och Hans Karlsson vinner valet och kan genomdriva kravet på rätt till heltid. Problemet med Hans Karlsson är att han tror att det går att lagstifta fram trygga jobb, en förvillelse från det fjärran 1970-talet…

Arbetslösheten bland akademikerna följer samma utveckling. Från 1970-talet har Sverige förvandlats från industrisamhälle till kunskapssamhälle och det ligger i nationens intresse att ha en välutbildad befolkning. Idag har närmare 35% av landets 25-35-åringar akademisk examen. Antalet studenter har fördubblats från knappa 180000 1977 till närmare 400000 läsåret 2004/2005.

Behovet av den därmed genererade kunskapen tycks ta slut ungefär vid examen. ”Det är bra att ha en välutbildad befolkning. Men då måste man ha ett näringsliv som kan svälja den kompetensen. Det har inte Sverige idag” säger Tommy Kamnert, ordförande i Akademikerpoolen Syd. Arbetsmarknadens efterfrågan på välutbildade ungdomar har inte ökat nämnvärt. Resultatet blir istället att konkurrensen om jobben ökar. Att vara utan jobb, trots hög utbildning, är en frustrerande erfarenhet som många svenska ungdomar nu får lära sig…

Det finns idag ca 66000 arbetslösa akademiker, till dessa skall läggas alla de akademiker, som arbetar i snabbköp, taxi m.m. Många ungdomar väljer att fortsätta sina akademiska utbildning mot en oviss framtid. Ingen vet hur stor arbetslöshetssiffran för akademikerna blir om man summerar…

Socialdemokraternas valparoll är "Alla skall med. Så enkelt är det" Med tanke på att så många ungdomar känner sig utanför samhället, så skorrar dessa ord falskt.

Ungdomsarbetslösheten är ett gigantiskt svek av regeringen Göran Persson!

Kasta förslaget om flygskatt i papperskorgen!

Till skillnad mot elmarknaden har avregleringen av flyget varit en stor framgång. Lågprisflygets utveckling i Europa har varit explosionsartad under det senaste decenniet. Bara under åren 2001 till 2005 skedde en tredubbling. Utvecklingen går mot allt lägre priser. Ledande lågprisbolaget Ryanairs vd Michael OLeary har provocerande sagt att det i framtiden i princip kommer att vara "gratis" att flyga för de flesta. Och lågprisflyget är här för att stanna.

Turismen i Sverige får mycket positiva effekter av utvecklingen; den är sysselsättningsskapande, den genererar generell ekonomisk tillväxt, ger ökad turistisk omsättning samt utveckling av det regionala näringslivet, konstaterar en nyligen publicerad rapport från Turismens utredningsinstitut.

En lyckad avreglering och kraftigt sänkta priser för oss konsumenter således - men från regering och samarbetspartier kan man inte stillatigande bejaka denna utveckling – nu finns ett förslag på flygskatt, som skulle göra resor inom Europa 94 kronor dyrare och resor utanför Europa 304 kronor dyrare. Den planeras införas från 1 augusti och ge staten intäkter på 1,4 miljarder kronor om förslaget går igenom. Införs flygskatten innebär detta att resenärer från Sverige t.ex. väljer Kastrup i stället för Sturup och att destinationer utanför Europa missgynnas extra mycket. Turkiet är ett land utanför Europa som skulle få hög flygskatt medan grannlandet Grekland slipper undan med den lägre skatten...

Motivet till flygskatten är miljöhänsyn och att flyget inte står för de skadliga utsläpp, som flyget förorsakar. För miljöfrågor är EU ett bra forum att föra diskussionen i - en flygskatt bör avhandlas där och beslut om en sådan skatt bör gälla samtliga medlemsländer, det kan inte vara en fråga för enskilda medlemsländer, det blir bara ett demonstrativt slag i luften…

Förutom att EU förmodligen inte skulle acceptera att Sverige ensidigt inför en sådan skatt, så har även lagrådet uttalat sig ovanligt kritiskt till det framlagda förslaget. Regeringen hävdar, att man vill lägga fram förslaget ändå till riksdagen. Men vänsterpartiet börjar nu vackla och ” anser att förslaget om en ny flygskatt har fått fel utformning”. Partiet kan nu komma att förhala beslutet skriver Sydsvenska Dagbladet (2006-03-24). Till Nyhetsbyrån Direkt säger Marie Engström att vänsterpartiet tycker att det exempelvis inte var meningen att man vid transferresor skulle behöva betala skatten två gånger.

Riksdagens skatteutskott ska yttra sig inom kort. Vi resenärer kan bara hoppas att sunt förnuft fäller avgörandet och att förslaget förpassas dit där det hör hemma – i papperskorgen!

Riksdagen bör minska med 100 ledamöter

Är vår nuvarande riksdag, med 350 ledamöter, en förutsättning för att demokratin skall fungera i Sverige? Jag anser att detta är en felsyn – en mindre, effektivare riksdag, bör kunna vara lika representativ för svenska folket som nuvarande riksdag. Och dessutom ha bättre förutsättningar att fungera effektivt med bättre resurser för varje riksdagsledamot…

Att sedan mycket av besluten under de senaste åren fattas utanför riksdagen och endast formellt bekräftas av riksdagen, är en utveckling som betydligt minskat riksdagens roll. Och även om framtida val skulle återupprätta riksdagens viktiga roll som beslutfattande organ, så finns ingen anledning att ha kvar den överdimensionerade nuvarande riksdagen med 350 ledamöter.

Den nu sittande Grundlagsberedningen, som tillsattes 2004, har som uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen. Kommitténs arbete skall ”framför allt koncentreras och inriktas på att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen, att öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och att höja valdeltagandet”. I direktiven för utredningen sägs också ”…det kan det finnas anledning att överväga om antalet riksdagsledamöter behöver ändras”.

Även om denna fråga inte finns på den dagsaktuella politiska agendan, vilket den enligt min mening borde vara, så kommer den upp när Grundlagsberedningen lägger fram sitt förslag 2008.

Valsystemet till riksdagen är proportionellt och avsikten med detta system är att skapa styrkeförhållanden mellan partierna i riksdagen som rättvist återspeglar de av väljarna avgivna rösterna i valet. I systemet finns även utjämningsmandat för att uppnå större rättvisa i landet som helhet.

En riksdag med, förslagsvis, 100 färre ledamöter skulle utan avkall på rättvisa och representativitet för Sveriges alla landsdelar, kunna fungera betydligt bättre än nuvarande riksdag!

Grundlagsutredningens direktiv

Återreglera inte elmarknaden

Sverker Martin-Löf, en av näringslivets toppar och stark man i Industrivärlden och SCA, tar strid mot höga och instabila elpriser och kräver återreglering av elmarknaden. Hans åsikt stöds av en stor del av Sveriges processindustrier.

Nu har även Göran Persson uttalat sig i frågan och han kan tänka sig att återreglera elmarknaden. Hans avslöjar nu att han var tveksam till avregleringen när den genomfördes 1996. Han säger att det möjligtvis är fåfängt att tro att man med ett så fåtal aktörer ska kunna få till stånd en konkurrens. Det kanske var rätt tänkt i teorin, men har aldrig fungerat i praktiken.

Men Göran Persson sitter i denna fråga på två stolar – dels företräder han staten, dels vill han ge sken av att företräda elkunderna - konsumenter och företag.

Marknaden fungerar inte eftersom elmarknaden är ett oligopol med tre stora aktörer: statliga Vattenfall, Fortum och E-on, tillsammans kontrollerar de närmare 90 procent av den svenska elproduktionen. Och dessa tre giganter har dessutom betydande intressen i varandras verksamheter. De gör gigantiska vinster på en oligopolmarknad - det är inte konstigt att marknaden inte fungerar, det är helt enligt läroboken! Förlorarna är elkunderna, konsumenter och företag.

Elmarknaden avreglerades 1996, vilket utlöste en våg av strukturaffärer. De stora kraftproducenterna köpte upp de mindre. Säljare var kommuner och industriföretag - bland andra några av dem som nu klagar över höga elpriser. Och säljarna fick miljarder…

Statliga Vattenfall ökade vinsten med 80 procent år 2005, till 26,3 miljarder kr!
”Ökningen beror bland annat på högre elmarknadspriser på producentsidan. Går priset upp ökar också förtjänsten”, kommenterade Vattenfallchefen Lars G Josefsson mycket ärligt. Till statskassan går 5,8 miljarder kr i aktieutdelning, en fördubbling från förra året…

Det är knappast troligt att Göran Persson vill vara utan dessa pengar i statskassan. Vi som är Vattenfalls ägare, bör slå näven i bordet och kräva pengarna tillbaka i form av sänkta elpriser! Först hög beskattning på elkraften och dessutom övervinster i statliga Vattenfall! Istället för att köpa tyska bolag och flytta hela byar när nya kolgruvor ska exploateras, kunde ju Vattenfall satsa på att sänka sina marginaler till oss elkunder i Sverige. Vi som kunder borde få del av miljarderna – men en sådan utveckling finns märkligt nog inte i Vattenfalls uppdrag…

Men basen i denna vinstmaskin är statens, alltså vi medborgares, investeringar i vattenkraften, med ytterst låga produktionskostnad. Samt kärnkraften, även om den är dyrare att producera. Problemet är bara att den svenska energimarknaden inte längre är någon egen damm, utan en allt mer integrerad del i Europas energiförsörjning. Det gör att marknadspriset på el i Sverige huvudsakligen sätts av det europeiska priset även om vi bygger ut den egna kapaciteten.

Säkert kan Göran Persson plocka några gratispoäng på att skenbart ställa sig på elkundernas sida, kritisera avregleringen och hävda att marknaden inte fungerar. Kravet på en återreglering av elmarknaden är ingen lösning på problemet och visar helt tydligt att regeringens energipolitik är ett fiasko för Sverige…

En illa fungerande marknad